"There comes a point in your life when you realize

who matters,

who never did,

who wont anymore,and who always will.

So dont worry about people from your past,

there's a reason why they didn't make it to your future..."

Ligger sömnlös...

Alla dessa tankar, alla dessa känslor...

Stress, Press, Ångest...

Känns som jag inte kan andas ordentligt...

När verkligheten hinner ikapp och ger en ordentlig bitchslap så man inte längre kan ignorera den... feels like... pain...

Vet inte vart jag skall ta vägen just nu...

Fields of emotions n i´m having trouble handling it... 

I‘m trapped in darkness...

Feels like everything is poisoned...

The anxiety is only getting stronger...

I can now only see what i feel...

But nothing is what it seems... nothing is what it looks like... in your eyes...

Only i now... but its my burden...my burden to carry alone...

Only one thing is for sure tough... life goes on no matter what.....

It´s time to realize that this isn´t just some nightmare... this is life... passing by, day by day... time waits for no one...

Det är väll sant som de sägs... livet är en prövning... de enda man kan gö är att deala med det...

"man får betala för allt som betyder nått sån är lagen inget alls vi kan fly ifrån" och så är det...även om livet ibland kan verka hopplöst, orättvist och eländigt... så är det byggt utifrån många individuella förutsättningar och det är upp till var och en att utfrån det förändra,skapa och bygga upp oss själva och våra liv och där med göra det bästa av det ... Finns inga genvägar...livet är inte enkelt...det är ingen dans på rosor...även om man ibland önskar att det vore så!

Låter ju som inget är bra av sig självt men de menar jag absolut inte... theres some pretty good things in life to ba inte dessa jag syftar på just nu;) 

Finns det en vilja så finns det ett sätt... det är sant... men det är också en sanning med modifikation...

Det finns helt enkelt för mycket som spelar in i många av dessa fall... omständigheter som gör att man måste se till det som är realistiskt... ibland räcker det som sagt inte med viljan... dock måste viljan finns där för att överhuvudtaget kunna ge det en chans... och att försöka, göra sitt bästa och kämpa är ett måste innan man ger upp...

Men som sagt ibland finns det ändå inte möjligheter till det man vill... utan man blir istället tvungen att tänka om helt och hållet...

Det går att vrida och vända på det mesta... men utgångspunkten och målet måste dock på något sätt vara relativt synkat för att vägen emellan skall leda dit. Dit man vill...

Sen vet man aldrig... saker blir nästan aldrig som man tänkt sig... men en sak är ett faktum: viljan som attityd och inställning är den mentala kapacitet att utöva medveten kontroll över sitt tänkande och handlande ... och det är nyckeln till mycket här i livet.

Den där känslan som bara gnager inuti... den äter snart upp mej...

Mina tankar skaver i huvudet, mitt hjärta slår som en hammare i bröstet... mina andetag är så tunga... får inte tillräckligt med luft...

Känns som jag kippar efter andan när allt ba sköljer över mej gång på gång på gång...

Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen...

Jag e så trött, så jävla trött...

Och som vanligt.... från ingenstans, utan att ens tänka på det faller jag i gamla mönster de e så jag alltid dealat med saker... för att kunna bita ihop å gå igenom träsket och göra de som krävs... för att bita i de sura äpplet och pina igenom...

Jag avskyr de jävla beteendet, jag hatar att jag tar till det varenda jävla gång så fort jag faller, jag vill inte, men de slutar alltid med att de blir så ändå......

En del av mig säjer inte ens emot utan tillåter mej att fortsätta...

Jag e så trött, Så jävla trött...

Jag kan hata mej själv för det...

Det är bara jag själv som kan göra något åt saken... jag vet det...

Men bördan e oxå bara min att bära, konekvenserna är det endast jag som får ta...dom e dock ta mej fan inte värda det!

Smärta, Ångest, Oro, Illska, Hat, Förakt, Frustration....

Dimma, jag kan kan inte se klart, det snurrar, jag kan inte tänka klart, smärta som får allt att domna bort...

Jag är på väg under... under ytan igen....

Nästa gång jag kommer upp och över ytan igen e de dock dax att en gång för alla förgöra gamla mönster...

Och en gnutta hopp till det är väll att när jag väl put my heart, mind and soul in something så ger jag mej inte!