Den där känslan som bara gnager inuti... den äter snart upp mej...

Mina tankar skaver i huvudet, mitt hjärta slår som en hammare i bröstet... mina andetag är så tunga... får inte tillräckligt med luft...

Känns som jag kippar efter andan när allt ba sköljer över mej gång på gång på gång...

Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen...

Jag e så trött, så jävla trött...

Och som vanligt.... från ingenstans, utan att ens tänka på det faller jag i gamla mönster de e så jag alltid dealat med saker... för att kunna bita ihop å gå igenom träsket och göra de som krävs... för att bita i de sura äpplet och pina igenom...

Jag avskyr de jävla beteendet, jag hatar att jag tar till det varenda jävla gång så fort jag faller, jag vill inte, men de slutar alltid med att de blir så ändå......

En del av mig säjer inte ens emot utan tillåter mej att fortsätta...

Jag e så trött, Så jävla trött...

Jag kan hata mej själv för det...

Det är bara jag själv som kan göra något åt saken... jag vet det...

Men bördan e oxå bara min att bära, konekvenserna är det endast jag som får ta...dom e dock ta mej fan inte värda det!

Smärta, Ångest, Oro, Illska, Hat, Förakt, Frustration....

Dimma, jag kan kan inte se klart, det snurrar, jag kan inte tänka klart, smärta som får allt att domna bort...

Jag är på väg under... under ytan igen....

Nästa gång jag kommer upp och över ytan igen e de dock dax att en gång för alla förgöra gamla mönster...

Och en gnutta hopp till det är väll att när jag väl put my heart, mind and soul in something så ger jag mej inte!