Ny blogg på Nouw! Alla gamla inlägg härifrån följer med dit! :) Tjing!

Länge sedan jag skrev här nu.

Det är mycket som hänt och lång tid som förflutit sedan dess.

Jag kommer inte gå in på några detaljer här och nu. 

Tiden är fortfarande något som förundrar mig så mycket. 

Tiden, så strukturell och så inrutad, men samtidigt så rörlig och flytande. 

Tid är verkligen ett begrepp att analysera och filosofera om i timmar. 

Vad är egentligen tid och i vilka former existerar den?

Tänk efter, vad är tid för dig och hur ter sig tid för dig?

Ha en fantastisk första maj allihopa!

Kram

Jag försöker få min sinnesstämmning i hakuna matata-mode det går inte direkt bra. 

Jag är trött på att ha ont, jag är trött på att inte må bättre, jag är trött på att det hela tiden blir värre med det ena eller det andra när det är något som inger hopp.

Jag är för sjuk för att vara frisk men för frisk för att vara sjuk. Det utgör en jäkla massa "bollande" mellan olika enheter och utredningar, eftersom de inte vet vad som är fel. Det är en lång väg att gå och det känns som en evighetsväg. Det är så psykiskt påfrestande och stressande. Kan jag inte bara få bli bra. 

Är trött på allt gnällande, men jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra, jag vet inte vad jag kan göra heller för den delen. 

Alla dessa mediciner hit och dit, men min mage är inte bra ändå. 

Skulle det vara IBS som de fortfarande pratar om så undrar jag vad det var som jag hade innan?? 

Ingenting fungerar som det ska, det blir en ond cirkel av allt och allt går runt runt och blir värre. 

Att allt dessutom tar så lång tid underlättar inte precis. Jag är less på allt det här. 
Jag vill bara bli mig själv igen och kunna leva ett vardagligt fungerande liv. 

Är så tacksam att jag har så fina människor runt omkring mig som bryr sig om mig, ni är ovärderliga, jag tänker på er och jag uppskattar er mer än ord kan säga. Jag är ledsen om jag är frånvarande, men min karusell drar både energi och kraft, jag vill så gärna men jag kan inte. 

Finns alltid här för er som ni finns för mig, det hoppas jag ni vet! Oavsett vad jag går igenom och vad som komma skall så kommer jag alltid prioritera er. 

"Vem ringer man när man inte orkar leva ?
Vem ringer man när man inte vill leva ? 
Jag har ingen längtan efter att dö, jag vill inte dö..
Jag längtar inte efter att dö, det är bara livet jag inte klarar av." 

Jag har återigen crashat... denna gången mycket mer illa än förra gången, det förra var inte ens i närheten av detta jag går igenom nu.. frågan är bara vad det är jag går igenom nu... det återstår att se...Inflammation i magsäcken lyder det just nu i alla fall...

Så frustrerande när ingenting fungerar som det ska, mitt jobb, min fritid, min vardag, mitt sociala liv, mitt psykiska mående och fysiska allt blir drabbat och inget fungerar... 

Det är sant som det sägs: Som frisk har man tusen önskningar, som sjuk har man bara en. Saker kan alltid vara värre och mitt i allt så är jag ändå ödmjuk och tacksam, tro inget annat. Men jag sätter inget i relation till något annat när jag säger den meningen, utan den är bara ett konstaterande av det som är i det sammanhang som är just nu. Ta aldrig något eller någon för givet. Glöm aldrig att ta hand om er själva och var rädda om er själva, när det väl gått för långt då har det också gått för långt. Så långt ska det inte behöva gå. 

Frustrerad...ledsen...uppgiven...

Med smärta är det svårt att göra det bästa utav saker men ni ska veta att jag verkligen försöker. Tack alla nära och kära ni är verkligen underbara! Älskar er!   

Kluven och ambivalent! Känner mig så vilsen just nu... vet varken ut eller in, vad jag vill och inte vill, har svårt att förhålla mig till saker som är just nu och som komma skall. Känns inte så kul, vilket det kanske egentligen borde. Jag vet inte!