Jag har ett skri i mitt bröst som inte kan komma ut... jag har hjärtslag i mitt bröst som dunkar så hårt att alla borde se mitt hjärta slå... jag har en ångest från det förgångna som alltid finns där med sin vankande oro...

Det förgångna förändras inte... men du själv förändras med tiden och genom livet... livserfarenheter sätter spår och bildar ibland sår och ärr... Sådana sår och ärr man får lära sig leva med eller som man släpper och lämnar i det förgångna...

Det som har hänt har hänt... Jag lever här och nu, min framtid är ett oskrivet blad men det är det enda jag kan blicka åt som är relevant... det förgångna är det förgångna...med lärdomar och minnen som alltid kommer finnas...

Efter förändringarnas år är det dags för en ny era med möjligheternas år!

God fortsättning på er allihopa!