Jag försöker få min sinnesstämmning i hakuna matata-mode det går inte direkt bra. 

Jag är trött på att ha ont, jag är trött på att inte må bättre, jag är trött på att det hela tiden blir värre med det ena eller det andra när det är något som inger hopp.

Jag är för sjuk för att vara frisk men för frisk för att vara sjuk. Det utgör en jäkla massa "bollande" mellan olika enheter och utredningar, eftersom de inte vet vad som är fel. Det är en lång väg att gå och det känns som en evighetsväg. Det är så psykiskt påfrestande och stressande. Kan jag inte bara få bli bra. 

Är trött på allt gnällande, men jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra, jag vet inte vad jag kan göra heller för den delen. 

Alla dessa mediciner hit och dit, men min mage är inte bra ändå. 

Skulle det vara IBS som de fortfarande pratar om så undrar jag vad det var som jag hade innan?? 

Ingenting fungerar som det ska, det blir en ond cirkel av allt och allt går runt runt och blir värre. 

Att allt dessutom tar så lång tid underlättar inte precis. Jag är less på allt det här. 
Jag vill bara bli mig själv igen och kunna leva ett vardagligt fungerande liv. 

Är så tacksam att jag har så fina människor runt omkring mig som bryr sig om mig, ni är ovärderliga, jag tänker på er och jag uppskattar er mer än ord kan säga. Jag är ledsen om jag är frånvarande, men min karusell drar både energi och kraft, jag vill så gärna men jag kan inte. 

Finns alltid här för er som ni finns för mig, det hoppas jag ni vet! Oavsett vad jag går igenom och vad som komma skall så kommer jag alltid prioritera er.