Allvarligt talat mina sömnproblem är inte att leka med!

Hjälper inte att man genom det dessutom vänder på dygnet!

Blir lite av en ond cirkel.

På nätterna flödar tankarna som mest... det är då man hinner stanna upp, tänka, känna, och reflektera över tillvaron och vad som försigår i ens liv och påsåvis få perspektiv på saker och ting.

Dock när det periodvis verkligen är FÖR mycket så hinner man inte reflektera över någonting direkt.

Man hinner inte tänka och känna efter hur man till exempel mår för man är så fucked up å så busy med allt annat att man inte hinner stanna upp.

Alltså alldeles för stressad och ångestfylld för att kunna få ro och slappna av.

Givetvis finns ju alla intryck och allt liggandes där, det försvinner ju inte helt utan finns ju där obearbetat. Vilket kan resultera att de snarare trycker undermedvetet och pyser ut genom saker omedvetet... som till exempel orsakar sömnproblem!!!!!!

Jag älskar att sova, hatar att stiga upp på morgonen och hatar att gå och lägga mig på kvällarna.

Jag är en nattuggla men brukar ju ändå kunna somna när jag väl blir trött, men när man inte kan det utan man typ enbart deckar av kroppens utmattning då e de inte direkt kul, oavsett vilken anledning som ligger till grund för det!